Idag onsdagen den 7:e juli 2010 kl. 10.30 somnade allas vår älskade Rudii in vid Djursjukhuset i Läckeby...

Under gårdagen tog jag beslutet att nu var det dags för min älskade hund att lämna oss, äntligen gav Rudii mig de nu-är-det-dags-blickar som jag så länge väntat på. Jag grät mestadels av dagen och var fullständigt utmattad. Jag hade ständig yrsel och slocknade i soffan när yngste grabben och jag tittade på tv framåt tidig kvällning. Han väckte mig efter en stund och sa att jag måste köra honom till bussen. Jag hade snarkat sa han också så jag var visst rätt så slut.

När natten kom så var jag uppe på toaletten två gånger (jag springer normalt inte på toaletten på nätterna). Imorse berättade också Tommy att jag klockan 05:00 hade ryckt och slitit i honom och sagt att "nu måste vi iväg, skynda vi måste åka nu!". Sedan hade jag somnat igen... Jag drömde nog om att vi båda skulle åka till djursjukhuset med Rudii men att vi försovit oss.  Rudii låg bredvid mig på golvet hela natten vilket hon inte brukar göra för antingen somnar hon där och vaknar på Tommys sida eller vice versa.

Morgontimmarna innan jag och väninnan Johanna Jacobsson åkte med Rudii tillbringade Rudii i en sval och skön trädgård. Hon fick lite frukost och godis serverad där. Lite sista fotografier togs på henne också. Strax innan avresa så lade Rudii sig ned och kultrade runt och myste i det torra gräset (det fanns färskt och fint men det var inte lika kul för det fastnar ju inte i pälsen:-). Innan hon sedan hoppade in i bilen så fick hon en sista pälsborstning, det var väl det hon var ute efter kan tänkas o:)

Väl framme i Läckeby så tog vi en liten promenad Rudii, Johanna och jag. Johanna tog lite fina kort på gulletösen och mig. Jag hade beslutat att Rudii när det väl var dags skulle få somna in utomhus men då solen låg på och ingen lämplig skuggsida fanns kring djursjukhuset så fick det bli inomhus istället. När vi kom in i rummet så var där dämpad belysning och man hade tänt ett ljus i en fin glaslykta som stod på undersökningsbordet. Bredvid stod också en ask med servetter för tårar. Rullgardinen var neddragen för fönstret och på golvet låg ett mjukt och fint täcke.

Johanna och jag satte oss på varsin stol. Rudii lade sig vid våra fötter och låg där och tittade på mig och gav också Johanna en och annan blick. En stund senare kom veterinären in och berättade hur det hela skulle gå till. Därefter kom denna och en assistent in och gav Rudii lugnande. Jag satt mig hos henne på golvet. Rudii blev mycket trött men var fortfarande medveten om att vi var där och lystrade till sitt namn när jag pratade med henne. Veterinären kom tillbaka efter en stund och hade med sig kanyler och de tre sprutorna med den blåa avlivningsvätskan...

Att sätta dit kanylen skulle inte visa sig vara lätt för in i det sista så var Rudii envis med att låta dem få en ven som låg still och inte rullade omkring. Efter några försök så satt den där till slut. Veterinären frågade om jag var redo och jag svarade att det blir jag aldrig men jag måste för hennes skull... Under hela tiden hade jag suttit där på golvet och smekt och kelat med Rudii. Rudii låg där stilla och småsnarkade nästan. Jag böjde mig fram och kysste henne i ansiktet och på nosen och sa att jag älskade henne mer än livet själv och att det var hon och jag och jag tackade henne för alla år hon givit mig så mycket glädje. Jag bad henne också hälsa till Bellman och övriga nära och kära. Jag avslutade mina ord med att säga "Vi ses igen min älskling"...

Johanna satt bredvid på stolen och grät och jag började nu också så smått att gråta. Hade försökt hålla mig hela tiden för att inte oroa Rudii. Veterinären tog nu första blåa sprutan och Rudii andades fortfarande. När andra sprutan gavs så hörde och kände jag hur andningen upphörde och hur livet rann ur henne. En tredje och sista spruta gavs och sedan lämnade veterinären oss för en stund. Jag satt där på golvet och körde fingrarna igenom Rudiis päls och samtalade lågmält med väninnan. En stund senare kom veterinären in igen och lyssnade på Rudiis hjärta som nu definitivt helt hade upphört att slå. Vi satt kvar en stund till sedan kysste jag Rudiis panna en sista gång och gick mot dörren. Jag tittade på henne där från dörröppningen och sa att jag älskade henne innan jag stängde dörren och gick...

Innan vi åkte hem så tog väninnan och jag en promenad till minneslunden där hennes ena hund finns. Är bara någon vecka sedan han i 12 års åldern fick sluta sina dagar. Även min första Berner Sennenhund "Bullen" finns här och vi ägnade dem en tanke och tittade på alla fina utsmyckningar och så började vi gråta igen.

Det var oehört skönt att ha någon med som stöd denna gång. Både "Bellman" och "Bullen" var jag ensam om att låta få somna in och det var tufft. Jag bara grät och grät och ville inte lämna dem. Jag fick också stanna bilen flera gånger på väg hem pga alla gråtattacker. Denna gång gick det betydligt mer stillsamt till och det är Johannas förtjänst så tusen tack Johanna för att du följde med! Bör väl tillägga att Tommy inte kunde följa med pga att han har räddningsjour (vilket alltid lyckas inträffa när man som bäst behöver honom).

Allt jag skrivit här nu har gjorts i tårar så jag hoppas ni har överseende med eventuella felstavningar och annat men kände att jag behövde sysselsätta mig med något stillsamt för tankarna bara går till Rudii hela tiden. För en stund sedan kom Loova och satte sig bredvid mig när hon hörde att jag grät och hon lade upp en tass på mitt knä och såg ut att vilja säga "-Men du, var inte ledsen, jag kan också vara din bästis." Hon är bara för söt och go den lilla tösen. Hon kommer att bli en fin "ersättare" (kom inte på ett annat lämpligt ord just nu) för Loova och Rudii har många likheter med varandra samtidigt som Loova är en egen mycket trevlig individ och det värmer gott i hjärteroten.

Tänd gärna ett ljus för Rudii ikväll när mörkret faller. Nu avslutar jag här med lite bilder från idag, Rudiis sista dag i livet, och med tre vackra låtar som jag tillägnar min underbara änglatös 

http://www.youtube.com/watch?v=2dhtsH23wmE

http://www.youtube.com/watch?v=GRqj7v8PF7Q&feature=related

http://www.youtube.com/watch?v=pudOFG5X6uA

/Jeanette

Rudii poserar en sista gång

En sista rullning i trädgården

Rudii och jag

Sista bilden på bästa vännerna

Farväl mina vänner, på återseende...
Puss & Kram
/Rudii  

 

zetzaz@hotmail.com

7 juli 2010 17:53

Å vad fint skrivet. Vilken blick på sista bilden....Har gråtit mycket och förstår inte hur jag ska klara detta när det blir dax för Mollie

Bra gjort nu lider hon inte KRAM Anette

 

Laila

7 juli 2010 19:01

Tårarna vill inte sluta rinna....du skriver med en sådan inlevelse, jag var med dig där i denna svåra stund. Förstår inte hur du orkar att skriva så vackert o sansat.Jag är helt slut av att bara läsa om denna dag.
Men kan oxå se att det är en vacker o lugn stund,som är så svår att klara av.Jag tror verkligen att man behöver vara två i denna svåra stund.Sina älskade djur vill man ju ha för evigt.
Vackra bilder o jag förstår att Rudii visste vad som väntade,men så lugnt o fint allt blev.Hon kände sig trygg där ända in i slutet.
Skönt att hon inte lider med Jeanette,du/ni gjorde ett rätt val trots att det känns så svårt.
I kväll tänder vi ett ljus för Rudii o även er där hemma.
Tusen kramar från Laila

 

Paradisgänget

7 juli 2010 20:53

Tusen tack för era fina ord, de värmer*

Kram
Jeanette & Tommy
Barnen, Loova, Lukas & Maja

http://blajungfruns.bloggplatsen.se

 

Carina, Boris & Gänget

7 juli 2010 21:08

Så fint skrivet om er kära vän. Det är aldrig lätt när man behöver ta det hemska beslutet, men du gjorde rätt när du lät Rudii somna in och slippa sina plågor.
Vi har tänt ett ljus här för henne i kväll.

Hoppas att lilla Loova kan trösta dej och att hon ger er lika stor glädje som Rudii gjorde.

Många, många tröstekramar från oss alla

http://eklovens-fotoblogg.bloggplatsen.se

 

Annika

7 juli 2010 22:49

Tänder ett ljus för Rudii och sänder kramar till er!

http://fyrbent.se

 

noboytoy

9 juli 2010 15:32

Gud, så sorgligt...själv fasar jag för den dagen jag måste ta bort min katt.. Tänder ett ljus ikväll för Rudii!

 

Lena Heimark

14 juli 2010 14:29

Hej !

Lider med er, klarar inte av att läsa allt fint du skrivit. Känns så tungt, jag vet vad ni går igenom just nu. Hoppas att ni snart kan minnas allt roligt som ni haft.

Kram Lena !!!

http://www.heimarkenskennel.se

 

Pernilla

16 juli 2010 05:30

jag beklagar sorgen..
vi vet så väl hur ont det gör...
nu leker rudii och sweety ihop.. :) dom tycker säkert om varandra massa!

http://www.akiraqueen.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej igen kära besökare,   Tänkte nu när jag var här inne på vår blogg att jag skulle titta igenom den lite, läsa allt jag skrivit. Jag kom inte längre ned än till text och bilder kring vår Rudiis bortgång sedan brast jag ut i gråt och fick gråtan...

Vi ser nu att det visst är ett helt år sedan här senast hördes ett ljud ifrån oss, jösses vad fort tiden går! Att det är ett helt år sedan sist ser vi snabbt eftersom idag fyller Tommys äldste son Robin 18 år och sista inlägget som skrev var på Robin...

      GRATTIS ROBIN 17 ÅR!!!       Idag söndag den 18/7 är det Robin, Tommys äldste sons, tur att fylla år* Nu tycker vi att tiden kan stanna upp för nu går den alldeles för fort. Barnen är ju snart vuxna ju    Dagen till ära har Robin p...

  Efter ännu en het dag med 31 grader i skuggan igår så begav vi oss iväg till Välensjön för ett dopp i det gyllenbruna o:) Denna dag kändes vattnet lite svalare än de 27 grader som var dagen innan. Idag tog vi med kameran för nu skulle vi minsann ...

Igår var det ännu en varm dag men det hindrade inte Loova och Lukas från lek i köket o:)) När husse kom hem från jobbet så åkte vi m. Loova och badade i Välensjön. 27 grader varmt var det i vattnet så t.o.m. matte vågade sig i (hon tog även ytterl...