Så har då Oskarshamnshjälten fått än mer publicitet* Oskarshamns Tidningen ville göra ett reportage om Felix så här nedan har jag saxat det ur tidningen daterad den 6/7 2010. Ett stort uppslag på tidningens förstasida imponerar stort minsann! Fina kommentarer om Felix insats på OT:s hemsida finns att läsa under bilderna här nedan, eller här: http://www.barometern.se/nyheter/oskarshamn/14-aringen-raddade-liv(2001876).gm

Nu i eftermiddags fick Felix ett telefonsamtal från mannens dotter som sa att hon var mycket glad och tacksam för Felix insats över att ha hjälpt till att rädda hennes pappa. Hon berättade att mannen nu hade vaknat ur respiratorn och var så pass återställd så att han kunde gå, han var bara lite förvirrad ännu (men så blir det ju efter en hjärtinfarkt för så var även min, Jeanettes, mormor i vintras då hon drabbades av en). Felix fick nu också veta på vilken avdelning mannen vistades så han vill gärna dit och besöka honom redan idag sa han. Dottern sa också att "-Säg vad du vill ha så ska du få det, du får vad du vill!". Felix svarade att han inget ville ha utan att han var nöjd med att ha gjort en god gärning. Hon svarade att han visst skulle få något för det han gjort.

Felix sa till mig i telefonen att han gärna hade velat få kontakt med läkaren som medverkade till räddningen av mannen men han har inget hört ifrån honom och minns heller inte hans namn. Han tycker att även läkaren ska uppmärksamhet för sin hjälteinsats för de var ju två om att rädda mannen till livet. Vi får hoppas på att denne hör av sig till Felix framöver.

Felix har också fått 2 st. vykort skickade till sig och på dessa står det så här:

Hej Felix

Med anledning av din hjälteinsats förra veckan då du räddade mannen med snabb insats av hjärt- och lungräddning vill vi från sjukhusledningen framföra vår uppskattning

Sommarhälsningar

Bibi Hydén

Sjukhuschef

Till Felix

Blev så varm i hjärtat när jag läste om dig i tidningen. Du gjorde min dag! Att det finns sådana som du. Ha en härlig sommar.

Rebecca

Förstår om Felix är glad över sin insats & över all uppmärsamhet & det ska han sannerligen vara! Vi hoppas på att den hjärtsjuke mannen snart får komma hem igen så att han får fortsätta njuta av sommaren*

Hurra för att det fortfarande finns ungdomar som bryr sig om och som vågar och inte bara står och tittar på!

Moster är stolt över dig Felix, puss & kram*

Kommentarer

• Vilken hjälte!

  Vilken hjälte! Det är inte lätt att ge hjärt- lungräddning och att dessutom finna sig i en akut situation och förstå vad man ska göra, det är imponerande!

  Postad av Karin 2010-07-06 08:14

  
  

• Toppen

  Sånt här kul att läsa. Det ger verkligen en kick att se att man som instruktör kan lära andra att rädda liv. Jag har dock inte utbildat Felix men många andra.

  Postad av Frigge 2010-07-06 09:01

  
  

• Tur det finns handlingskraft

  Bra jobbat grabben!!

  Postad av Jörgen F 2010-07-06 14:23

  
  

• Underbara unga man!

  Vilken fantastisk insats av en mycket rådig kille!

  
  

  Duktiga, duktiga Felix! Dina föräldrar och vänner måste vara oerhört stolta över dig nu!

  
  

  Jag blev tårögd när jag läste, gamla tanten. Såklart det var otäckt sen, när det var över. Men att reagera så snabbt och så rätt för en medmänniska i nöd som du gjorde är fantastiskt!

  
  

  Hur många hade inte åkt förbi och tänkt "han har nog druckit för mycket" och inte brytt sig?

  
  

  Du är min idol, Felix Vicksén!

  Postad av Svea 2010-07-06 14:25

  
  

• Underbart!

  Vilken insats och härligt att läsa att läkaren gav förtroende åt Felix. Mycket bra jobbat!!!

  Postad av Peter 2010-07-07 09:32

  
  

Idag onsdagen den 7:e juli 2010 kl. 10.30 somnade allas vår älskade Rudii in vid Djursjukhuset i Läckeby...

Under gårdagen tog jag beslutet att nu var det dags för min älskade hund att lämna oss, äntligen gav Rudii mig de nu-är-det-dags-blickar som jag så länge väntat på. Jag grät mestadels av dagen och var fullständigt utmattad. Jag hade ständig yrsel och slocknade i soffan när yngste grabben och jag tittade på tv framåt tidig kvällning. Han väckte mig efter en stund och sa att jag måste köra honom till bussen. Jag hade snarkat sa han också så jag var visst rätt så slut.

När natten kom så var jag uppe på toaletten två gånger (jag springer normalt inte på toaletten på nätterna). Imorse berättade också Tommy att jag klockan 05:00 hade ryckt och slitit i honom och sagt att "nu måste vi iväg, skynda vi måste åka nu!". Sedan hade jag somnat igen... Jag drömde nog om att vi båda skulle åka till djursjukhuset med Rudii men att vi försovit oss.  Rudii låg bredvid mig på golvet hela natten vilket hon inte brukar göra för antingen somnar hon där och vaknar på Tommys sida eller vice versa.

Morgontimmarna innan jag och väninnan Johanna Jacobsson åkte med Rudii tillbringade Rudii i en sval och skön trädgård. Hon fick lite frukost och godis serverad där. Lite sista fotografier togs på henne också. Strax innan avresa så lade Rudii sig ned och kultrade runt och myste i det torra gräset (det fanns färskt och fint men det var inte lika kul för det fastnar ju inte i pälsen:-). Innan hon sedan hoppade in i bilen så fick hon en sista pälsborstning, det var väl det hon var ute efter kan tänkas o:)

Väl framme i Läckeby så tog vi en liten promenad Rudii, Johanna och jag. Johanna tog lite fina kort på gulletösen och mig. Jag hade beslutat att Rudii när det väl var dags skulle få somna in utomhus men då solen låg på och ingen lämplig skuggsida fanns kring djursjukhuset så fick det bli inomhus istället. När vi kom in i rummet så var där dämpad belysning och man hade tänt ett ljus i en fin glaslykta som stod på undersökningsbordet. Bredvid stod också en ask med servetter för tårar. Rullgardinen var neddragen för fönstret och på golvet låg ett mjukt och fint täcke.

Johanna och jag satte oss på varsin stol. Rudii lade sig vid våra fötter och låg där och tittade på mig och gav också Johanna en och annan blick. En stund senare kom veterinären in och berättade hur det hela skulle gå till. Därefter kom denna och en assistent in och gav Rudii lugnande. Jag satt mig hos henne på golvet. Rudii blev mycket trött men var fortfarande medveten om att vi var där och lystrade till sitt namn när jag pratade med henne. Veterinären kom tillbaka efter en stund och hade med sig kanyler och de tre sprutorna med den blåa avlivningsvätskan...

Att sätta dit kanylen skulle inte visa sig vara lätt för in i det sista så var Rudii envis med att låta dem få en ven som låg still och inte rullade omkring. Efter några försök så satt den där till slut. Veterinären frågade om jag var redo och jag svarade att det blir jag aldrig men jag måste för hennes skull... Under hela tiden hade jag suttit där på golvet och smekt och kelat med Rudii. Rudii låg där stilla och småsnarkade nästan. Jag böjde mig fram och kysste henne i ansiktet och på nosen och sa att jag älskade henne mer än livet själv och att det var hon och jag och jag tackade henne för alla år hon givit mig så mycket glädje. Jag bad henne också hälsa till Bellman och övriga nära och kära. Jag avslutade mina ord med att säga "Vi ses igen min älskling"...

Johanna satt bredvid på stolen och grät och jag började nu också så smått att gråta. Hade försökt hålla mig hela tiden för att inte oroa Rudii. Veterinären tog nu första blåa sprutan och Rudii andades fortfarande. När andra sprutan gavs så hörde och kände jag hur andningen upphörde och hur livet rann ur henne. En tredje och sista spruta gavs och sedan lämnade veterinären oss för en stund. Jag satt där på golvet och körde fingrarna igenom Rudiis päls och samtalade lågmält med väninnan. En stund senare kom veterinären in igen och lyssnade på Rudiis hjärta som nu definitivt helt hade upphört att slå. Vi satt kvar en stund till sedan kysste jag Rudiis panna en sista gång och gick mot dörren. Jag tittade på henne där från dörröppningen och sa att jag älskade henne innan jag stängde dörren och gick...

Innan vi åkte hem så tog väninnan och jag en promenad till minneslunden där hennes ena hund finns. Är bara någon vecka sedan han i 12 års åldern fick sluta sina dagar. Även min första Berner Sennenhund "Bullen" finns här och vi ägnade dem en tanke och tittade på alla fina utsmyckningar och så började vi gråta igen.

Det var oehört skönt att ha någon med som stöd denna gång. Både "Bellman" och "Bullen" var jag ensam om att låta få somna in och det var tufft. Jag bara grät och grät och ville inte lämna dem. Jag fick också stanna bilen flera gånger på väg hem pga alla gråtattacker. Denna gång gick det betydligt mer stillsamt till och det är Johannas förtjänst så tusen tack Johanna för att du följde med! Bör väl tillägga att Tommy inte kunde följa med pga att han har räddningsjour (vilket alltid lyckas inträffa när man som bäst behöver honom).

Allt jag skrivit här nu har gjorts i tårar så jag hoppas ni har överseende med eventuella felstavningar och annat men kände att jag behövde sysselsätta mig med något stillsamt för tankarna bara går till Rudii hela tiden. För en stund sedan kom Loova och satte sig bredvid mig när hon hörde att jag grät och hon lade upp en tass på mitt knä och såg ut att vilja säga "-Men du, var inte ledsen, jag kan också vara din bästis." Hon är bara för söt och go den lilla tösen. Hon kommer att bli en fin "ersättare" (kom inte på ett annat lämpligt ord just nu) för Loova och Rudii har många likheter med varandra samtidigt som Loova är en egen mycket trevlig individ och det värmer gott i hjärteroten.

Tänd gärna ett ljus för Rudii ikväll när mörkret faller. Nu avslutar jag här med lite bilder från idag, Rudiis sista dag i livet, och med tre vackra låtar som jag tillägnar min underbara änglatös 

http://www.youtube.com/watch?v=2dhtsH23wmE

http://www.youtube.com/watch?v=GRqj7v8PF7Q&feature=related

http://www.youtube.com/watch?v=pudOFG5X6uA

/Jeanette

Rudii poserar en sista gång

En sista rullning i trädgården

Rudii och jag

Sista bilden på bästa vännerna

Farväl mina vänner, på återseende...
Puss & Kram
/Rudii  

Ytterligare ett veterinärbesök har det blivit och det var med Rudii igår. Nu har hon även fått en tumör utvändigt på kroppen också som om det inte vore nog med de hon har i lungorna och i urinvägarna... Den på utsidan av kroppen sitter på magens högra sida, inte långt ifrån ljumsken.

Veterinären sa att den kan opereras bort men jag vill inte låta Rudii genomlida en operation i den höga ålder hon är och med tanke på de andra tumörerna och hjärtbesvären hon har. Är inte ens säkert att hon skulle överleva en nedsövning som det ofta innebär vid en operation (beror ju på vad för operation det är).

Rådet blev då istället att tvätta rent tumören m. koksaltlösning eller klorhexidin 2 gånger per dag och sedan smörja med antibiotikasalvan Fuciderm. Denna salva använder jag redan, till Loova, p.g.a hennes utslag på magen och lite rödirriterade öra och hon har svarat fint på den efter bara tre dagars behandling. Rudii ska smörjas med salva i 7 dagar och så får vi se vad som händer med tumören under tiden.

Är hemskt att behöva vara den som skall behöva avgöra min fyrbenta livskamrats öde, om hon ska få leva ännu en dag, en vecka eller mer. Önskar jag i hennes ögon kunde se att hon till mig sa att "NU matte är det dags!" men nej hon bara tittar på mig med vaken blick och undrar om vi ska hitta på något eller om hon kan få något gott. Är så hjärteknipande när hon vill så mycket mentalt men kroppen inte vill det huvudet vill...

Tumörer är hemska! Jag trodde jag skulle svimma när jag tvättade tumören igår kväll. Stor och stenhård är den och den ser grotesk ut i färgen, riktigt elak ser den ut! Fan, fan, fans skit - JAG HATAR TUMÖRER!  En tredje gång nu så lurade Rudii döden men nästa gång vi besöker veterinären så är det för att ta farväl det är jag på det helt klara med. Åh, jag våndas redan över den dagen - VILL INTE!!! Jag är egoist och vill ha mina ÄLSKADE HUNDAR hos mig tills den dag jag själv dör! Vill att de ska vila tillsammans med mig. Jag tror innerligt på ett liv efter detta för det måste jag bara göra för Rudii, Bellman, Bullen, Hanni, Ruffi (hund), Ruffi (katt), mormor, morfar och Jörgen måste jag få träffa igen. Under tiden hoppas jag att de tar väl hand om varandra tills de kommer och möter upp mig när den tiden så är inne...

/Jeanette

De nybadade hjärtevännerna Rudii & Loova delar vattenskålen

En nybadad & bedårande Rudii

Rudii den vackraste av de vackra  

 Hjärtegullan Rudii           

Huva vad tiden går här i Paradiset, det gör väl det när man har det lugnt o gott. Vår lilla Loova har nu hunnit bli 4 månader gammal (i torsdags den 1/7) och hon har tappat flera tänder och fått nya på utväxt. De två mittentänderna mellan hörntänderna i underkäken ser ut som ändarna på små risgryn - supergulligt* Det ser dock ut som hon har tandtroll för hon käkar jord å allt möjligt så där är små svarta prickar på de nya små bissingarna. Får nog ta å plocka fram tandborsten till lilla madam o:) Loovas vikt låg på 4- månadersdagen på 21 kg. Även hennes päls börjar bli annorlunda för på svansen har ny päls börjat framträda och på kroppen i övrigt så har hon börjat fälla av babypälsen. Vill inte att hon ska bli av med den för hon är så ullig och gullig i allt burr! o:) Å när nya pälsen väl har kommit då är hon ingen liten bebbe längre, snyft - min lilla bebis!*

I fredags var vi på veterinärbesök igen. Denna gång var det dags för Loova att åter besöka kliniken. Sedan urinvägsinfektionshistorien, som hon nu för övrigt är helt frisk ifrån, så har hon haft små sår på den pussrosa gosemagen. Dessa har uppkommit av att hon slickat sig mkt. där p.g.a allt kissande. Såren ville inte riktigt läka trots daglig behandling med sårtvätt och antiklådsalva så nu fick det bli dags för antibiotikasalva istället. Hm, gillar verkligen inte att hunden redan innan 4 månaders ålder har fått två antibiotikakurer invärtes och nu en utvärtes men vad gör man? Hon måste ju bli av med såren för de kan bli svårläkta i värmen och snart är rötmånaden här.

Loova är sannerligen en helt underbart fantastisk liten valp. Hon är så lätt att pyssla med (klippa klor, borsta, tvätta öron, bada och smörja) och sitter/ligger bara där och myser. Hon är så snäll och go så man bli alldeles hjärteblödig av att bara se henne. I fredags då jag var hos veterinären med henne så smälte veterinären då hon fick träffa Loova. När veterinären klev innanför dörren så satt Loova där på golvet och kikade på henne. När Loova skulle hälsa så lade hon fint upp en tass på veterinärens knä. Veterinären sa -Det borde vara böter på att ha en sådan här ljuvlig liten valp och så trevlig sådan dessutom:- Flera gånger under besöket så fick Loova av veterinären höra orden "En sådan trevlig liten valp du är". Det var ju inte utan att man kände sig lite stolt och man sände ännu en tacksamhetstanke till Carina & Boris, Loovas uppfödare*

I helgen har här varit kanonväder m. mkt. sol och värme.  Hundarna har, tro't eller ej, faktiskt velat legat ute en hel del men då de kommer in i det svala huset för lite siesta så slocknar de med en gång båda två:- Idag har vi badat båda våra älsklingar och det tyckte de om. Nu sitter jag här och väntar på att det ska börja bli tid för att åka och plocka kantareller och blåbär så man kan laga lite lyxiga godsaker. Rudii när hon är med i skogen hjälper gärna till och plockar blåbär, problemet är bara att de hamnar inte i bärkorgen utan i hennes mage! Hon ser verkligen helläcker och cool ut där hon går och finplockar de blåa bären. Måste försöka få det på kort bara hon finns kvar hos oss till blåbärsplockningstiden infinner sig vilket är mycket tveksamt efter att vi idag under badandet av henne även hittade en tumör på huden strax framför ljumsken, på sidan av magen. Jag skriver mer om detta imorgon då vi är hemkomna från djursjukhuset.

Jordgubbarna och tomaterna ute i trädgården växer så det knakar! Vi måste dock ta och fylla på lite mera jord på de förstnämnda och byta stödpinnar på de sistnämnda. 78 jordgubbar har jag hittat i landet och alla tomatplantorna har fått blommor nu, ENA plantan har 20 st. hittills! Vi kanske får starta försäljning här i byn? o:) Lagom till Fagerhults marknad den 17:e juli då, hehehe... Ta en tur hit till Paradiset denna dag för då är här liv och rörelse med många besökande och de boende går man ur huse. En mysig och  gemytlig dag* Efter marknadsbesöket kan man ta sig en sväng till Paradisets stora och vackra och rena insjö Välensjön. Där finns en campingplats m. liten sandstrand och stort grönområde m. gräsmatta, kiosk, matställe m. rättigheter, minigolf, badbryggor, hopptorn, tennisbana samt grillplats. Varför inte ta med tältet och stanna över natten och få uppleva Paradiset by night, det vore väl nåt?!:-

Nähä, nu ska jag ta och laga mat. Barnen har varit här sedan i fredags men den äldste åkte hem idag medan den yngste är kvar och har sin bästa kompis hos sig. De har varit vid badet sedan i morse så nu måste det bara suga i mat-tarmen o:) Måste förresten ta och tvätta och vaxa min cykel också, som jag inte har använt de senaste två  åren, men det får bli till veckan. Kan ju vara en god idé att snygga till den ifall man får ett cykelryck:-

Hej på er å se upp för solsting!

Jeanette

En nybadad Loova svalkar sig i skuggan

En liten tarm till Loova när hon har blivit badad o:)) Var tog pälsen vägen??

Tar du kort på mej, vaffö då då? 

Paradisets badbrud nr 1!

GÅRDAGENS HJÄLTE I OSKARSHAMN - 
MIN SYSTERSON FELIX 14 ÅR!

Bragden Felix utförde var att ge en äldre man hjärtkompressioner då mannen drabbats av hjärtstillestånd efter cykling uppför en backe. Felix hittade mannen liggandes livlös på marken under sin cykel. Mannen bar ett halsband som visade på att han är hjärtsjuk. En förbipasserande läkare skyndade till hjälp och denne samarbetade m. Felix genom att ge mannen mun-mot-mun-metoden och Felix gav hjärtkompressioner. De fick efter en stund mannens hjärta att börja slå igen och ambulansen kom och gav mannen elchocker. Hur historien med mannen sedan slutade vet vi inte i dagsläget men jag återkommer med rapport när jag vet mer.

Min lilla HJÄLTE FELIX - du är bara för go & duktig*

Puss & Kram
Moster

Felix
(dock endast 11 år på bilden, måste fixa nyare foto:-)

Så var då midsommarfirandet över för denna gång. Varmt och gott och inte minst mycket trevlig har vi haft det hos väninnan m. söner i kuststaden. Nettans syster m. familj var också där. God mat och gott att dricka även om det inte hann bli så mycket av den varan för vissa o:)

Själva midsommarafton började bra med blandat soligt och molnigt väder men med behaglig värme. Vi intog midsommarbordet under eftermiddagen och där serverades allt från färskpotatis, den typiska matjesillen (usch säger Nettan) till burkskinka, prinskorvar och av Tommy hemmagjorda köttbullar (de två sistnämnda tillbehören var det mest Tommy som ville ha även om nog alla tog sig en å annan korv och "bulle" för de var ju sååå goda! Han är duktig vid spisen min sambo och hans varma nybakada kanelbullar går sannerligen inte av för hackor! Dessa bjöds det dock inte på denna dag utan väninnan hade gjort en smaskig jordgubbstårta med generöst med jordgubbar trots hela 49:- litern. Är inte klokt vilka priser!

När maten hade intagits och vi hade slappat i solstolarna ett tag och ungdomarna efter mycket tjatandes äntligen nu skulle lyckas få några av oss vuxna att kliva i Swimmingpoolen, så skulle kvällens dramatiska incident strax inträffa.... Tommy var den förste efter ungdomarna att hoppa i poolen. Väninnan hade precis innan berättat om grannflickan som hade hoppat i  poolen bara veckan innan och då hade slagit pannan i pooltaket varvid en stor bula hade uppkommit på flickebarnets panna. Tommy hörsammade uppenbarligen inte det trots att han var med i konversationen... Tommy öppnar så dörren till pooltaket och stänger den bakom sig. Vi ser igenom de genomskinliga väggarna hur han hoppar upp ut över poolen. PANG!!!!!! smäller det, och taket lyfts en bit! Syrrans sambo gläntade på dörren och vi alla ropade oroligt och frågade hur det gick. Det gick bra säger Tommy. Men DU BLÖDER JU!! säger ungdomarna, som var därinne med honom. Jaha, det gör jag visst säger Tommy och klättrar uppför poolstegen.

Ut genom pooldörren kommer han fullständigt NEDSÖLAD med BLOD!!! Jag trodde jag skulle svimma i ren förskräckelse! Vi sade till honom att sätta sig på golvet och så hämtade vi kalla handdukar och ispåse som vi lade uppe på hans huvud. När blödandet hade börjat avta så vågade sig Nettan på att titta under handdukarna och där var ingen grann syn. Ett rejält jack ,om än inte så djupt, på ca 4 cm syntes i huvudsvålen Nettan ringde genast sjukhuset i staden och som tur var så kunde man ta emot där (ofta brukar man annars få åka till närliggande sjukhus 7,5 mil bort).

Man ser där att trots nästan inget alkoholintag på självaste midsommaraftons eftermiddag så händer där olyckor ändå o:) Två bira och en grogg hade offret hunnit få i sig och offrets sambo hade endast druckit en halv drink. Nettans systers sambo fick köra oss till sjukhuset och efter ca 2-2,5 timmes väntan på akuten så kom sedan Tommy ut tejpad uppe på skulten och han såg överlycklig ut och sa: Jag slapp bli rakad!! Hahahaha, det var DET han mest tycktes bekymra sig över - att eventuellt ha behövt få skallen rakad, inte att det kunde ha gått riktigt illa med hjärnskakning som följd! Han är makalös! Senare under kvällen sa han också: Det är ju tur i oturen att vi har 2 veckors uppehåll i fotbollen nu för hur skulle jag ha kunnat förklara detta? Alla skulle tro att jag hade festat hårt och typ trillat i poolen eller i gatan eller nåt, jag som så sällan dricker. Jaa du sa jag, det lär de tro iallafall när ryktet sprider sig för det lär sippra i denna lilla byhåla - TRO MIG! Hehehehe o:))))

När vi väl var tillbaka från sjukhuset vid halvåtta tiden på kvällen så skulle där spelas kubb men Tommy hade fått förmaningar att ta det lugnt. Då såret hade börjat blöda igen och blodet rann längs kinderna efter att Tommy böjt sig ned vid ett tillfälle så trodde jag att han skulle lägga ned ideérna på kubb, men nej då - han bara såg till att hans lagkamrater plockade upp pinnarna åt honom så han slapp böja sig! *S* Angående vidare alkoholintag under kvällen blev det måttligt med. Nettan drack ingenting p.g.a oron över att eventuellt få köra iväg till sjukhuset igen under natten om det visade sig att Tommy skulle börja må dåligt (hjärnskakning eller så) och Tommy tog bara någon enstaka öl till, ingen sprit eftersom det ju tunnar ut blodet vilket ju inte är så bra när man har öppet sår som riskerar att blöda.

På midsommardagen kunde det inte heller sittas still utan då blev det minigolf vid närliggande camping och den mest handikappade av oss (offret från gårdagen) tog hem golfsegern. Tur var väl det så han återfick lite av sin "manliga styrka" igen, sånt är ju viktigt ni vet:- Hihihihi.... Natten till söndagen påbörjades återresan mot Paradiset och efter att par timmars sömn (närmare 4 timmar av Nettan) så spenderades resten av söndagen av oss i solstolarna.

Hoppas ert midsommarfirande har varit lyckat. Vårat var det trots de lite olyckliga omständigheterna som ju trots allt ändå slutade väl.

Jeanette 

Ajdå vad jag fick bita mig i tungan angående midsommarvädret men det gör mig ingenting så länge vädret blir bra. Nu har väderguden (SMHI) under midsommarafton och midsommardagen utlovat halvklara till mulna dagar med 18-20 grader i Paradiset och Oskarshamn (där vi skall tillbringa tiden). I morse så vaknade jag till strålande sol, klarblå himmel och med en temperaturmätare som stod på 22 grader i skuggan. Har nu under morgonen fått väderrapport från kuststaden O-hamn också och där är lika väder och med 24 grader och helt vindstilla! Åh, vilket underbart midsommaraftonsväder! Nu lyser sannerligen solen över oss igen*

På söndag skall vi definitivt ha vilodag här hemma efter att i Paradiset igår och med smörgåstårta och vit chokladkladdkaka ha firat undertecknad tillsammans med hennes familj och efter midsommarfirandet i O-hamn. Väderguden har till söndag utlovat FET-SOL och 23-24 grader så här skall stekas i solsängarna hela dagen!  Hundarna skall få godsaker att ligga och smaska på i skuggan vilket de älskar för vad gör vi inte för våra små raringar*

Ha en skön helg och på återseende!

Jeanette

Så är då midsommar i antågande igen. Undrar dock om vi ska klara oss ifrån regn? Har ju regnat varje midsommarafton sedan 2006 så varför skulle det inte göra det även i år? I helgen som var så hade SMHI för veckan och midsommar spått 22-24 grader varmt och stor sol över vår region och vid ostkusten,och inte med en regndroppe så långt ögat kunde se fram tills i nästkommande vecka... Men se ack vad det sket sig när måndagen kom för då helt plötsligt blev det annat ljud i skällan! Regnskvättar som vanligt och med temperaturer kring 12-15 grader. På midsommarafton skall det dock bli HELA 17 grader varmt!  Ingen sol här i Paradiset men eventuellt några glimtar vid kusten. Vilket SKÄMT säger jag bara - nedrans skitsommar!

Nää, de svenska somrarna är verkligen inget att hurra för längre, annat var det då man var barn då man hade varma och goa somrar som mestadels tillbringades ute vid sommarstugan. Det var tider det! Nu för tiden så skulle iallafall jag (Nettan) kunna tänka mig utlandssemestrar även sommartid för vad ska man sitta här hemma i Sverige för med sitt skvättandes och snålblåsandes? Nä, är då betydligt bättre å ligga på beachen med en vacker utsikt och en paraplydrink i handen någonstans där det är varmt och gott! 
Då jag inte heller är vidare traditionsbunden så kan jag tänka mig att vara på resande fot även under jul och nyår, bara det är varmt och skönt där man är!

Nåväl, hoppas ni får en solig och fin midsommar var ni än befinner er och om inte att ni iallafall gör vad som göra går åt det. Som att t.ex spela kubb och boccia inomhus, ta ett bad i badkaret istället om det är för kallt i sjön, dricka varmt te istället för kalla öl m.m m.m

Ha det så gött & GLAD MIDSOMMAR!

Jeanette & Tommy